Satsningar på digitalisering och AI har väl sällan varit mer mitt i prick än efter den här omtumlande våren. Förhoppningsvis kan ett sådant ökat fokus också leda till fler gränsöverskridande projekt mellan akademi och näringsliv. Ett tidsenligt sådant exempel är den företagsfinansierade forskarskolan med tre olika inriktningar på Management of Digitalization: (1) Nya affärsmodeller – i form av vad som krävs för att erbjuda varor och tjänster med nytt digitalt innehåll och hur verksamheten tjänar pengar på digitalisering. (2) Ledning och strategi – hur företag driver den mycket mångfacetterade förändringsprocess och kompetensutveckling som behövs för en digital omvandling. (3) Företagets förändrade relationer med omvärlden – t ex leverantörer, kunder och samarbetspartners om hur data får och kan användas och delas. Forskarskolan pågår sedan ett år och nya antagningar planeras under året.
Liksom tidigare nummer består tidskriften den här gången av fyra olika artiklar. Den första är författad av Nicolette Lakemond, Gunnar Holmberg och Anna Yström som tar utgångspunkt i att Artificiell intelligens, AI, spelar en allt större roll i vårt samhälle och våra liv. Frågan som utreds är hur organisationer leds för att på ett ansvarsfullt sätt bidra till, och dra nytta av, framväxten av artificiell intelligens och komplexa intelligenta system.
Den andra artikeln är skriven av Lisa Larsson och Anna Öhrwall Rönnbäck och inriktas på produktionsinnovation som kan beskrivas som att både stegvis förbättra och radikalt förnya produktion, och därigenom bidra till större produktdesignmöjligheter. Men att arbeta med radikal förnyelse kan kännas obekvämt i produktionssammanhang, där effektivitet och kontroll i många år har dominerat styrningen. Organisationer som klarar både innovation i små steg och att fånga radikalt nya möjligheter får en bättre beredskap att bygga långsiktig konkurrenskraft och skapa en robust och hållbar produktionsorganisation.
Artikel tre handlar om digital servitisering. Det är Anmar Kamalaldin, Lina Linde, David Sjödin, Vinit Parida och Pejvak Oghazi som intresserats för möjligheten att tjäna på digitalisering genom att skifta fokus från industriella relationer som baseras på en transaktionsmodell där produkter är i fokus till tjänster och service – en trend som benämns digital servitisering. För att förändra sådana relationer, bör leverantörer och kunder överväga fyra relationella komponenter: komplementära digitaliseringsfunktioner, relationsspecifika digitala tillgångar, digitalt aktiverade kunskapsdelningsrutiner och partnerskapsledning. Artikeln ger vägledning och presenterar en omvandlingsram för att lyckas med digital servitisering.
Den avslutande artikeln har författats av Sara Brorström, Pernilla Gluch och Alexander Styhre och inriktas på det faktum att stadsutveckling och samhällsbyggnad ofta är projektbaserade verksamheter och i regel inkluderar de aktörer med skiftande intressen och målsättningar. Detta förhållande ställer stora krav på såväl visionärt tänkande och långsiktighet som ett mer praktiskt, ekonomiskt och finansiellt orienterat arbete som möjliggör att boendestandard och urbana miljöer kan förbättras. I ett flertal fall finns det politiska eller juridiska förhållanden där exempelvis privata aktörer kan uttrycka en viss frustation över då dessa kan förhala beslutsprocesser, men på det hela taget finns det en uttalad konsensus om att stadsutvecklingsprojekt i särskilt socialt utsatta storstadsområden måste bedrivas med flera målsättningar i åtanke och gemensamt av flertalet aktörer.
Trevlig läsning!